hemliga texter jag gömt undan i säkerhet
så bara rätt person får läsa - jag.
ler nästan bara, åt hur jag kommit från där till här.
Och de visar bara att där är så mycket bättre än här.
Även när där har blivit här.
Så vill jag inte ha det därborta.
Har något psykligt behov av att skriva
ord, tankar och meningar.
bildas till melodier i mitt huvud när jag läser det.
Hur jag kan ha vart där, sett dedär och rört dendär.
De förundrar mig, men får mig ändå att le
för det är de som tagit mig hit.
Hur jag gjort allt dedär och agerat på de sättet och tagit emot allt dedär
och fortfarande kan le utan några som helt problem.
Förundrar mig.
Måste vara magi, livets glittriga vägar som ser så gråa ut men som sedan blir glittrigt silver.
Man kommer inte ihåg de man inte vill, så ser bara allt de glittriga.
Men när jag läser så ser jag allt de gråa som till och med går till svart.
Och blir chockad, kunde de verkligen vara så?
Att man hunnit med!
Och ändå bara minnas de fina, de som är värt att minnas.
Livet förundrar mig
Nog därför jag tänker så mycket
kanske för mycket
men som tur är så skriver jag ned det, så jag inte gör om det eller hamnar i samma zon igen.
Och detta är bara början
Ödet
dela med dig av din magi.
