ljus

allt har ett slut, som denna helgen ungefär.
Som ösregnet som slår på fönstret i sannegårdshamnen.
som aptiten när man äter godis.
som kärlek när kyla slår till. Man kan säga att kärlek inte tål kyla, för det är sant.
men det är mångsidigt som mycket annat, kan va kärlek till en själv, som till kexchoklad eller någon annan i ens närhet.

köpt en ring för en tia idag, jag tycker om den. för att de är inte priset som spelar roll. tricket är att se dyr ut billigt. Som när man haft en spänd knut i håret å släpper ut det och de blir ett rufsigt vilt svall, galet.

Galet hur saker kan förändrats snabbt med, och människor. känslor, hur man kan va så jävla glad ena sekunden, lycklig och kolla runt utan att hitta ett enda jävla fel. Sen med en enda rörelse- som om någon knäppte med fingrarna så öppnas ögonen på nytt och man ser att man är i ett mörkt rum utan något ljus att gå mot.

känns som om man kvävs, blir ned tryckt med en hand på bröstet ned under ytan. En kraft på bröstet som är kvävande.

Sen blundar man, inbillar sig ett ljus, drar sig mot det och ler.
Ler för att man klara det, trots att man är mörkrädd.
Så känner man den prickiga känslan, som pirriar i en. får en glad för en stund, sen blir man så chockad igen när man blir nedtryckt med samma kraft.

Till slut ligger man är i mörkret i en låda, förhoppningsvis så ligger man å ser minnen. allt det ljusa, å tänker att trots allt de mörka så var allt värt det - tiden i ljuset betydde så mycket. Även om tiden i mörkret va längre.