borta bra, hemma bäst?

Tack norge och allt ni hade att erbjuda mig.
Njutningsfulla dagar som överglänser den torra vardagen.
känner för att måla
Men nu är jag på väg i komfort till mitt hem. Gråa fasader, fullt med folk - främlingar och bekanta. Känner mig kär, men vet inte riktigt i vad/vem. Mystiken flödar när jag lyssnar på min saknade spoify lista, fylld med minnen. Allt har sin egna sång, rytm och ord.

Hur obefintligt är det inte hur jag i Oslos okända "sentral" hittar en vän? tydligen troligt. But hey, free coffe (Y)

Smällde inte en enda raket denna nyårsafton, gick hellre runt och fick killarna att lova att inte smälla deras små pojkaktiga ansiktet. Lyckades tills jag gick och han ena brände upp lite hår, men det kallas karma.
Fick lite ny självsyn, alltid haft min egna mening i hah allt om allt. Men om mig själv har jag varit lite confused, men det har klarnat lite. När man får veta vad andra tycker, adderar ihop och delar med antalet. En ca om vem jag numera är, eller iaf va dem ser.

Tack för allt ni ger mig, otroligt hur mycket man ger utan att ens anstränga sig. "en pil från hörnet av rummet ned i bröstet", fick höra det men vet inte om ja ska tolka det som att ja försöker döda någon omedvetet eller om det är någon slags charm som jag speglar. Hm

Jag slutar aldrig undra, slutar aldrig chockera mig själv och slutar aldrig.
Saknaden känns som mest när man slutar tänka, men sluta aldrig älska och du som läser - underskatta inte dig själv för du kan så mycket mer än va du vågar tro.