tisdag 14 februari 2012

to run away.

fri som en asfalterad väg genom sanden 
solens sken genom ett för tjockt glas

underbara leenden fångas på bild
utan att veta de så slängs de upp på en sida
förvandlas till monster i glittrande måsnsken
försvinnanden gör känslorna starkare, men varken positivt eller negativt.
ändå finns de där någonstans
men de har tinats ut, inte upp så de blir varma
utan ut så de blir bleka
bleka svaga och helt oklara.
oklar av vad man känner med helt säkert va som är sant.
helt säker, så det blir tryggt.
men är man experimentell så är trygg inte rätt.
man blir för trygg.

man vill fly ramarna
slängas runt som färgen på en pensel 
framför livets duk


inte alltid man vet precis vad man vill
eller precis vad man ska
men det är därför man lever
för att ta reda på det.
Inte veta de, utan lära sig.
hela jävla tiden.

  fuck life sometimes
but love it too. 

 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar