fredag 19 augusti 2011

dont forget who you are and what you´re worth.

är det första man tänker
första man tänker när ens plan om kärleken går fel.
sedan druknar man i sina minnen och säger
fuck u so fucking much!

men va händer sen?

man kan sjunka till botten, och fastna
de kan kännas som om man fastnar i botten, fast man egentligen flyter stabilt..

man kan känna sig fri, fri att göra vad fan man vill.
allt man inte kunde som ett "par".
men sen saknar man de man bara kunde, som ett par.

att lämna de man ej behöver
att skaffa de man vill
att hitta den man väntat på
eller skaffa de man absolut inte behöver
gå tillbaka till de som skadar
och lämna de man känner starkt

alltid svårt.
" vet inte va jag ska säga "
" kan du sluta säga så"
"kan han inte röra mig där"
"rör mig fan inte igen"

ser så fint ut, ser ut som om man verkligen hittat de som passar.
men insidan kliar.
kliar efter nytt, eller de som va. 
Sticks för dåliga sidor, och sånt inte andra ser.
inte så man tänkte, när du först ser dem stå där och le.
något man anat men aldrig kan se framför dig.
lättaste är att bara gå.


hitta något annat.
vad som helst som får dig glad.
inte hämnd eller sorg.
hitta småsakerna som får dig att le.
för de fina som en gång fanns förtjänar inte att bli sörjt för.
förtjänar att firas.
skiten ni hade kommer att förtinas med tiden.
de du kommer minnas är de fina.
men luras inte.
va stark
för ingen är någonsin ensam.
och speciellt inte du.
 
dont forget who you are
and what you´re worth.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar