du

förväntade frågan poppade medans jag funderade på hemgångens säkerhet.

stressen ökade och dina tankar spann runt.

fick ett samtal, löften, ärlighet, förväntan

och såklart svaret.

så nu förväntar jag mig inget mindre än bästa.

så tyst men ändå så mycket sagt, 

pojken med busiga ögon förtrollar mina tankar.

tiden flöt iväg, men de känns rätt.

så varför inte?

" om du vore min, tror du verkligen att jag skulle släppa dig så enkelt?"

nu är jag din.