sanningen värmer medans jag tänker tillbaka och inte riktigt kan räkna dagarna.
Dem har flytit ihop.
som en lång dag med massa fina små klipp.
vårt val som hände och vad som händer nu.
går inte att knyta upp knutarna från förr, så man får acceptera dom. Eller bara notera att dem finns.
vill kolla knutarna nu, för oss båda. Så ingen kommer upp senare med en chockerande känsla och brist på kännedom gör att det skiter sig.
så vi kan ta några steg,
några steg mot något finare
take my hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar